Hur ser Dina idéer ut om bygdens framtid?....
Möte Torsdag 4:e oktober Kl. 19 Folkets Hus/Tingsgården

Lokal utveckling på gång?

Det var rena teatern på Folkets Hus/Tingsgården i torsdags kväll.
Om det var tragedi, komedi eller slapstick, kan man diskutera. Stadsarkitekten i Hallsberg,
Hans Lindberg hade en bärande roll.

Stadsarkitekten i Hallsberg Hans Lindberg berättar om
lokal utveckling...

Han började öppet, skämtsamt och välvilligt. Ja, hans välvilja kände inga gränser, när han berättade om sin syn på Lokal Utveckling, den nya mirakelmedicinen. Med hjälp av denna skulle planeringsprocessen vändas i demokratisk riktning.
De som bestämmer i kommunen, politiker och tjänstemän skulle börja lyssna. Om nu bara Sköllerstaborna tycker till ordentligt om läget på orten, kunde man påverka utvecklingen. Det skulle man också göra i Hjortkvarn och Vretstorp mfl orter, för att inte tala om alla påhittiga glesbygdskommuner och pigga byalag i Värmland och annorstädes, där man tagit saken i egna händer och åstadkommit så mycket fantastiskt, vänt hopplöshet i framåtanda, depression till inspiration och nederlag till seger...

...för en publik han vill entusiasmera, varvid...

...han bla kliver upp på ett bord för att ge eftertryck åt sina ord (bordet höll).

Ett femtital Sköllerstabor hade samlats. På en fråga från Hans Lindberg följt av handuppräckningar, visade det sig att många också var aktiva i föreningar. Underbart, sa Lindberg, är det inte fantastiskt... Här sitter ni från alla dessa föreningar med all er erfarenhet!
Det Sköllerstaborna nu kunde göra i studiecirkelträffar framöver skulle kunna bli ett underlag för kommunen, men framförallt skulle det alltså stärka deras självkänsla. Det kanske mest fantastiska, det som skiljer oss från aporna, menade Lindberg, var det skrivna ordet! Med hjälp av rapporter skulle man alltså göra sina visioner gripbara, möjliga att revidera och hela tiden återvända till.
Det hela förutsatte bara att man lyssnade med sina positiva öron.
Nu var det hela kanske inte så enkelt som Lindberg tänkt sig. Han var möjligen inte vidare inläst på Sköllersta, med dess bakgrund som egen kommun fram till 70-talet, innan den inordnades i Hallsberg. Sen dess har missnöjet ofta varit stort med centralortens hantering. Det kom fram många exempel på detta, från nonchalant bemötande när man ville ha fram handlingar till ointresse och oförståelse för olika krav.
När konkreta exempel på önskemål kom upp där man inte fått gehör (tex trafiken), blev Hans Lindberg plötsligt den förmanande stadsarkitekten. Har ni reda på vilken myndighet det egentligen gäller?, frågade han. Ni har ju inte hela bilden, förklarade han, vänligt men bestämt.
Men mötesdeltagarna stod på sig. Hallsbergspolitikerna är lyhörda strax före valen, sa någon. Då är dom här och lovar, men sen hinner dom inte längre än till Kävesta innan det är glömt. Därför är det inte så lätt att snabbt bli positiva.
Då blev Lindberg så ledsen, så ledsen, Han sa det rakt ut: Jag blir så ledsen! Och han riktigt slokade med öronen, mungiporna gick ner och ögonen förmörkades. Borta var plötsligt entusiasmen. Jag är ledsen, sa han gång på gång och verkade vilja försvinna ut i oktobermörkret.
Då tyckte mötesdeltagarna nästan synd om honom. Talare efter talare började förklara att han fick skilja på den kritik mot centralorten som fanns och värdet av lokal utveckling. Se på bredband i Sköllersta, där har vi gått samman och gjort något som inte många andra små kommuner lyckats med. Visst kan vi vara konstruktiva och positiva! Ta det bara lite varligt.
Men Hans Lindberg ville inte riktigt lyssna på detta. Han höll händerna för öronen och skruvade med dom som på stora rattar och ropade; ni måste ha era positiva öron på er! Han hoppade upp på ett av borden (ett lite rangligt bord med masonitskiva som gudskelov höll) för att understryka att han ville vara positiv. När det ändå inte gick att få alla så glada som han ville, dunkade han sitt huvud i väggen. En viskning hördes:
Är detta Kalle Anka?
Nu får Lindberg ett anfall av klarsyn. Han säger plötsligt: Jag har nog pratat färdigt och sätter sig ner. Och säga vad man vill, han har i alla fall fått igång något. Några kokar av ilska, andra fnissar och en del vill diskutera.

Så tar företrädarna för ABF (Per Eriksson) och Studieförbundet Vuxenskolan (Rolf Heden) till orda. Dom är lite mer lyhörda för vad som rör sig i hjärtan och hjärnor denna kväll och menar mera stillsamt att det ju aldrig kan skada att träffas och prata om bygdens utveckling. Det höll alla med om. Därför delade man snabbt upp sig i mindre möten och flera studiecirklar i lokal utveckling bildades.

I en paus diskuterar Erik Ringenberg med
pensionärsföreningens Lily Hafsten (i bakgrunden)
medan Monika Ringenberg (th)
diskuterar med Folkhögskolans rektor Ulla Wiberg.
Mannen i mitten begrundar...

Två cirklar kommer igång (till att börja med). Vuxenskolans
Rolf Hedén (stående) ser hur en cirkel går igång.

...medan ABF:s Per Eriksson (skymd längst bak tv),
ser hur den andra cirkeln börjar ordnas.
Anders Axelsson Föräldraföreningen visar
Max-Åke Björkman material.
Här ska diskuteras Lokal Utveckling för Sköllersta!