Minmet - via Skifferoljebolaget - har även ansökt om undersökningstillstånd i Västergötland.

Där avser man samma metod, sk Insitu-lakning.

Olov Holmstrand - tekn dr, f d adjungerad professor i hydrogeologisk miljöteknik vid Geologiska institutionen, Chalmers tekniska högskola - har gjort följande kommentar ang Insitu-lakning:

Kommentarer avseende Svenska Skifferoljeaktiebolagets ansökan om undersökningstillstånd
”Gerumsberget nr 1 och 2”

1. Kunskapen om alunskiffrarna
Svenska Skifferoljeaktiebolagets ansökan om undersökningstillstånd ger intrycket av att kunskap skulle saknas om alunskiffrarna i Sverige och specifikt i Billingen-Falbygden. Så är inte fallet. Med anledning av tidigare planer på utvinning av olja och metaller ur alunskiffrarna har omfattande undersökningar genomförts och det finns mycket omfattande dokumentation. Som exempel kan nämnas undersökningarna för uranutvinning i Ranstad (Projekt Ranstad –75, Mineralprojekt Ranstad 1977) och den så kallade Alunskifferutredningen (SIND PM 1978:2 och 1978:3). De av SGU genomförda geologiska och hydrogeologiska undersökningarna i Billingen-Falbygden finns bland annat redovisade i:

Sveriges Geologiska Undersökning: Hydrogeologiska synpunkter på planerad brytning av uranskiffer i dagbrott och gruva vid Ranstad och kalksten vid Rådene, Skaraborgs län. Rapport utarbetad på uppdrag av AB Atomenergi (juli 1974).
"Rapporten har sammanställts vid SGUs allmänna byrå, sektionen för kvartär- och hydrogeologi, under ledning av Åke Hörnsten med biträde av Leif Carlsson, Anders Carlstedt och Carl-Fredrik Müllern."

Sveriges Geologiska Undersökning: Grundvatten och uranskifferbrytning vid Ranstad. Sammanfattande synpunkter. Rapport utarbetad på uppdrag av AB Atomenergi (maj 1975).
"Rapporten har sammanställts vid SGUs kvartär- och hydrogeologiska byrå av Leif Carlsson och Anders Carlstedt under ledning av Åke Hörnsten." (förkortad version av den förstnämnda rapporten)

Sveriges Geologiska Undersökning: Projekt Ranstad -75. Hydrogeologiska synpunkter på planerad uranutvinning i Billingen vid Ranstad, Skaraborgs län. Rapport utarbetad på uppdrag av projekt Ranstad -75 (mars 1977).
"Rapporten har sammanställts vid kvartär- och hydrogeologiska byrån under ledning av Åke Hörnsten med biträde av Leif Carlsson, Anders Carlstedt och Carl-Fredrik Müllern."

Alla tre rapporterna har karaktären av konsultrapporter och saknar rapportnummer eller motsvarande.

Sammanfattningsvis framstår eventuella undersökningar som omotiverade, framför allt om undersökningarna avser annat än sammanställningar av äldre information. Undersökningar som ger fysisk påverkan är olämpliga med hänsyn till att hela Billingen-Falbygden har mycket stora bevarandevärden. Detta framgår exempelvis av att stora områden är skyddade som naturreservat eller Natura 2000-områden. Dessutom är stora delar av området klassade som riksintressen för naturvård, kulturvård och friluftsliv.

2. Geologi och hydrogeologi
Billingen-Falbygden avviker från stora delar av Sverige i övrigt genom förekomsten av kambrosiluriska, sedimentära bergarter som är föga påverkade av senare omvandlingar och tektoniska rörelser. Undantag utgör den permiska diabas som nu utgör topplager på bergen och har skyddat dessa från erosion. Lagerföljden är i stort följande:
Diabas
Lerskiffer
Kalksten
Alunskiffer
Sandsten
Urberg

De olika lagren har varierande genomsläpplighet för vatten, vilket gör att flera grundvattenmagasin finns i lagerföljden. Detta finns ingående beskrivet i ovan nämnda rapporter sammanställda av SGU.

Det är anmärkningsvärt att den geologiska beskrivningen i ansökan ger en missvisande bild av förhållandena i området. Alunskiffern ligger inte direkt på den prekambriska urberggrunden, vilket påstås i ansökan. Mellan alunskiffern och urberget finns ca 30 meter underkambrisk sandsten, vilken hyser områdets viktigaste grundvattenmagasin (akvifer) med stor betydelse för vattenförsörjningen på landsbygden och som reservvattentäkt för samhällena i området.

3. Alunskifferns egenskaper
Alunskiffern avsattes som bottensediment i ett hav med syrefritt bottenvatten. Förutom finkornigt mineralmaterial innehåller skiffern kerogen (kolväten), pyrit (svavelkis) och en lång rad metaller, bland annat uran. Det finns även kalkkonkretioner i form av så kallad orsten (kallad ”stinkstone” i ansökan).

Alunskiffern har mycket låg vattengenomsläpplighet, vilket gör att den fungerar som hydraulisk spärr mellan den överlagrande kalkstenen och den underlagrande sandstenen. Viss genomsläpplighet i alunskifferlagret finns i de mindre sprickor och förkastningar som genomsätter lagret.

In situ lakning förutsätter att malmen är porös och vattengenomsläpplig för att metallerna skall kunna lösas ut med exempelvis svavelsyra. SGU anger permeabiliteten (k-värdet) i alunskiffern vara ca 10-9 m/s, vilket motsvarar lera i täthet. Omräknat innebär k-värdet 10-9 m/s genomsläppligheten ca 30 mm/år jämfört med nederbörd. Eftersom alunskiffern sålunda i praktiken inte är genomsläpplig fungerar inte vanlig in situ lakning, såvida inte ett stort antal borrhål borras eller skiffern spräcks upp genom sprängning eller liknande.

Påståendet i ansökan att alunskiffern skulle vara extremt rik avseende innehåll av metaller är helt missvisande. Som exempel nämns i ansökan aluminium, vars halt i alunskiffern är lägre än medelhalten i jordskorpan. Försöken att utvinna uran och andra metaller i Ranstad under 1960-talet till 1980-talet fick avslutas sedan det slutligt konstaterats att halterna var för låga för att ge lönsam utvinning.

Alunskiffern utgör ett utbrett, tunt lager inom ett stort område. Eftersom metallhalterna är låga och vattengenomsläppligheten mycket liten skulle utvinning med in situ lakning kräva ett mycket stort antal borrhål inom stora områden för att medge utvinning av mer än obetydliga mängder metaller. Borrhålen skulle med nödvändighet behöva utföras i naturskyddade eller på annat sätt värdefulla områden. Påståendet i ansökan om liten påverkan på markytan vid utvinning saknar sålunda trovärdighet.

Det är anmärkningsvärt att ansökan reservationslöst påstår att in situ lakning kan tillämpas utan större omgivningspåverkan. Sannolikt är metoden inte möjlig att utnyttja på det sätt som beskrivs i ansökan.

4. Grundvattenskydd
Vid in situ lakning måste en kemikalie pumpas ner till det lager som innehåller de metaller som skall utvinnas. För utvinning av metallerna i alunskiffern har tidigare i Ranstadprojektet bara övervägts svavelsyra, varför det är rimligt att anta att så blir fallet även vid eventuell in situ lakning. Syran löser ut metallerna och avsikten är att lösningen skall pumpas upp för utvinning av metallerna.

Det finns stor risk att lösningskemikalie förorenad med utlösta metaller och andra ämnen från alunskiffern sprider sig så att lösningen inte kan pumpas upp fullständigt. Naturlig spridningsväg är då till grundvattenmagasinet i den underliggande sandstenen. I SGUs ovan nämnda utredningar anges för övrigt att nedre delen av alunskiffern hydrauliskt utgör en del av grundvattenmagasinet i sandstenen.

Sandstenens grundvattenmagasin har som beskrivits ovan stor betydelse för områdets vattenförsörjning. Betydelsen är så stor att magasinet tveklöst skall skyddas mot förorening bland annat enligt följande EG-direktiv som berör vattenskydd:

Rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen.
In situ lakningen kommer tveklöst att förorena grundvattnet i sandstenen. Bland de skadliga ämnen som anges i Förteckning 2 i bilagan till direktivet och som även specifikt omfattas av ansökan finns molybden, nickel och silver. Direktivets förteckning upptar även uran, vilket på goda grunder kan antas vara huvudintresset för projektet. Undersökningstillstånd och framtida utvinning strider därmed mot direktivets stadganden om skydd för grundvattnet.

Europaparlamentets och Rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område.
I Artikel 4 anges som miljömål för grundvatten, bland annat:
- att vi skall förebygga och begränsa att föroreningar kommer ut i grundvattnet
- att vi skall förebygga en försämring av statusen i alla grundvattenförekomster
- att vi skall skydda, förbättra och återställa alla grundvattenförekomster
- att vi skall skydda, förbättra och återställa alla grundvattenförekomster, säkerställa en balans mellan uttag och grundvattenbildning i syfte att nå en god grundvattenstatus senast 15 år efter direktivets ikraftträdande
- att vi skall motverka varje eventuell betydande tendens till ökning av koncentrationen av alla föroreningar som orsakats av mänsklig verksamhet för att gradvis minska föroreningen av grundvattnet.
Undersökningstillstånd och framtida utvinning strider därmed mot direktivets stadganden att förebygga försämrad status och garantera långsiktigt god status för grundvattnet.

Förslag till Europaparlamentets och Rådets direktiv 2003/0210 (COD) om skydd för grundvatten mot föroreningar
Det framgår av motiveringarna för förslaget bland annat att grundvatten är en viktig naturresurs samt att det kan vara svårt att rena grundvattnet efter det att en föroreningskälla har avlägsnats. Därför måste krafterna inriktas på att förhindra föroreningar. Detta understryker olämpligheten av metallutvinning genom in situ lakning i ett område med en för vattenförsörjningen i regionen viktig grundvattentillgång.

Sammanfattningsvis ger den föreslagna in situ lakningen så stora risker för förorening av grundvattnet i sandstensakviferen att verksamheten troligen aldrig kan få erforderliga tillstånd enligt gällande miljölagstiftning i Sverige och inom EU. Det finns sålunda ingen anledning att bevilja undersökningstillstånd.

5. Kommunalt veto
Tidigare försök att utvinna uran ur alunskiffrarna i Ranstad förhindrades genom kommunalt veto enligt den på 1970-talet gällande lagstiftningen. I den nuvarande miljöbalken anges i 17 kap 1§ att regeringen skall pröva bland annat ”6. anläggning för att bryta uranhaltigt material”. Enligt 17 kap 6§ får regeringen tillstyrka endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt. Det finns en så kallad ”vetoventil”, dvs regeringen kan sätta sig över ett kommunalt beslut, men detta avser bara ”mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall”.

Berörda kommuner kan sålunda oavsett andra beslut i frågan förbjuda utvinning av uran ur alunskiffern. Att uran avses utvinnas är ställt utom alla tvivel.

6. Ansökans bakgrund och avsikt
Svenska Skifferoljeaktiebolagets ansökan om undersökningstillstånd är oklar med avseende på syftet med verksamheten. Det framgår inte tydligt vilka metaller som avses utvinnas och framför allt är ansökan oklar beträffande uran. Betydligt klarare besked erhålls emellertid från ägarföretagets (MinMet) hemsida. Där framgår tydligt att uran är huvudintresset.

Ansökan är sålunda oklar och ofullständig. Mest påfallande är att information helt saknas om grundvattenmagasinet i sandstenen och riskerna för att förorena detta grundvatten vid en eventuell utvinning.

Sammanfattningsvis har ansökan sådana brister att den i vilket fall inte kan ge underlag för att tillstyrka begärt undersökningstillstånd.